Mot Dibba går karavanen

Några dagar studiebesök avklarade. 3 andra arbetsplatser har hunnits med; Sharjah, Ras al Khaimah och kontrollcentralen i Abu Dhabi. Vilka hålor det finns här i området, 60-talet lever i allra högsta grad beroende på arbetsplats. Intressant vilket som och folket som jobbade på de olika ställena verkade vara samma saliga blandning som jobbar i Dubai. Med ett halvt facit i handen så känns Dubai helt rätt ställe att vara på.

Nog om jobb och sånt, nu har vi hunnit med att premiärcampa. 3 jeepar starka, diverse campingutrustning, sportdryck och med tanken full var siktet sedan tidigare ställt mot Dibba. Som jag nämnt tidigare några gånger så är temperaturen här i öknen hyfsat skön nu, fortfarande runt 25 på dagarna och ner mot 15 på nätterna, lagom för att hålla pilsnern någorlunda sval efter att den lämnat kylväskan. Så med allting packat pyste karavanen iväg mot Dibba och sandstränderna på ostkusten av Förenade Arabemiraten och Oman. Oman har av någon anledning en liten bit klippigt land i norra delen av den spets som delar Indiska oceanen och persiska viken. Sandstranden vi så småningom landade på var otroligt fin och det tog inte lång stund innan tältet var uppställt och grillen var tänd. Resten av eftermiddagen och kvällen spenderades med diverse skrockande, grillat käk av olika modeller och tömning på innehåll av de buteljer som hade plockats med. Kvällen blev dock inte alltför sent med tanke på att vi dagen efter skulle ta en tur i den ”Wadi” (ung. uttorkad flod) vi skulle ta en tur i dagen efter innan hemresan.

Runt kl. 9 på morgonen började det bli olidligt varmt i tältet av morgonsolen över horisonten, frukost nästa. Ensamma på stranden med bruset från havet i bakgrunden var det dags att packa ihop tält och peta i sig lite frukost. Tanken var sen att åka igenom hela Wadi Bih tillbaka till Förenade Arabemiraten (Dibba ligger i Oman, strax utanför gränsen till Förenade Arabemiraten). Men p.g.a. att ingen hade med sig passen fick vi nöja oss med att åka till högsta punkten längs vägen och därefter åka tillbaka samma väg som vi kom. Lite snopet, men nu har vi en anledning att åka tillbaka en gång till för att grilla på stranden och uppleva den fascinerande vägen som var Wadi Bih. Svårt att förklara hur det såg ut, men eftersom bilder säger mer än tusen ord så har Fotoalbumet uppdaterats med lite färska bilder från strandliv och Wadi-tur.