Säsongspremiär

Tillbaka i Dubai igen efter avklarat flyttstök hemma i Sverige. Missade ju tyvärr de 3 första matcherna i hockeyligan under besöket, men nu har personliga premiärmatchen hunnits med! Alla de nya prylarna som införskaffats funkade finfint, lite ovant men inget märkvärdigt. Ärligt talat så var det nog benen som inte ville lika mycket som mig efter två veckors vila (till mitt försvar hanns det dock med både innebandy, badminton och många tråkiga trappsteg under hembesöket).

Vi var helt klart bästa laget i matchen, och med 5-1 i mål och 31 – 18 i skott med 7 minuter kvar kändes det hyfsat avgjort. Ungefär vid den tidpunkten hann jag med ett rungande stolpskott med nya kompositstickan, dramatik! Dock tappade vi all styrsel i laget efter detta och framförallt målvakten bjöd in motståndarna i matchen igen efter ett spännande, men hyfsat misslyckat försök att långt från målet försöka rensa pucken ur zon. Det hela slutade med 5-5 efter full tid och avgörande efter straffläggning. 3 straffar var, därefter en var tills något lag vinner.

Dags för våran tredje (och sista ordinarie) straff och 2-1 underläge kunde jag förvånat konstantera att det verkade finnas en till spelare med samma förnamn som mig i laget. Så var såklart inte fallet, utan det visade sig att jag fått förtroendet att hålla oss kvar i matchen. Som den målskytt jag är (alltså, normalt sett inte) så var det bara att kliva ut på isen och känna på de spända blickarna från det dryga 100-talet ögon runt isen (två spelande lag, två lag som väntade på nästa match, en beundrare och lite blandad publik).

Det är ju ofta lätt att se och veta hur man borde göra, man ser luckan men att sedan lyckas få till det som tänkt är inte så självklart… Nu var det ju dock premiärmatch, så på nått vis lyckades jag enligt plan, och mitt i skäret, få till en snabb handvristare mellan benen på målisen innan han hann täppa till, det var gött! Riktigt gött! Jubel och high-fives från hela laget. Trots denna storartade prestation (har fått förtroende att lägga en 7’e straff förra säsongen, det slutade dock med att jag tappade pucken…) kunde vi inte knipa segern. Det krävdes ytterligare 8 straffar till per lag innan någon till slut lyckades pytsa igen, segdraget men spännande. Allt som allt så var det en kul premiär, kul att säsongen är igång igen.

Frånsett tillhörande träningsvärksömma ben så har det i och med tvåårsdagen sedan min ankomst konstanterats att övriga funktioner i kroppen verkar fungera väl. Så inga jobbrestriktioner och nu kan jag pusta ut i hela fyra år innan det ska tas blod, lyssnas på hjärta och klämmas på konstiga ställen innan jag behöver göra om proceduren. (För den som inte hängde med har jag alltså precis genomfört den för certifikatet obligatoriska och regelbundna läkarundersökningen).

1 timme kvar på nattskiftet, sen ska jag ut och dra på värmen i bilen, vintern är på väg! Brrrrr…..