Konsten att forcera missförstånd

Har ni det kallt i Sverige? Behöver några extra grader för att få lite sommarvärme? Jag sms’ar gärna hur mycket som helst! 35-40 grader+ och luftfuktighet som varit över 80% senaste dagarna, det är manligt det!

Sedan sist har jag hunnit med en tvådagars refresher i simulatorn på jobbet, förberedelser inför öppnandet av nya flygplatsen om en dryg månad med tillhörande ändringar av luftrummet. Frustrerande är ett bra ord att förklara det nya luftrummet, frustrerande dumt. En tumregel torde vara att försöka dela upp luftrummet på sådant sätt att så få personer som möjligt är involverade i s.k. hotspots (områden med mycket korsande trafik med tillhörande problemlösning). Istället har de återkommande fått till det på så sätt att åtminstone 3 personer är involverade i varje problemområde, med möjlighet till att 4 blir involverade (samtliga arbetspositioner förutom DIR).

Håll i er nu, nu blir det mycket konstiga termer för den oinsatte; En nyintroducerad procedur är nya tornets hantering av SVFR trafik som enligt mig är under all kritik. Det enda logiska enligt mig är att tornet hanterar sitt eget luftrum enligt eget tycke med hänsyn till sin egen trafik, speciellt som dom fått till bra geografiskt separerade holdings. Men nejdå, istället för ett torn som sköter sig självt och möjligen ber om en större ankomstlucka så ska nu upp till 4 personer bli involverade så fort en SVFR kärra ska landa. Bra jobbat!

Snabb räkning visar att om 4 personer är involverade i samma sak så har vi alltså (3+2+1) 6 kontaktytor, och man behöver ju inte vara Einstein för att förstå att risken för ett missförstånd nånstans på vägen grovt räknat är ganska precis 6 gånger så stor jämfört med om bara 2 personer är involverade (1 enda kontaktyta). Det känns ju onekligen som att kontorssnubbarna som tappat kontakt med verkligheten, alt. är för upptagna med att bestämma, försöker forcera ett missförstånd nånstans med följande slumpmässiga resultat/rapporter/nyhetsrubriker.

F.ö. var det NATS (läs: vad som funkade på 50-talet borde funka nu också) som designade nya luftrummet och det har populärt hetat att det är det bästa vi kan göra av luftrummet just nu. Jag misstänker dock att det vara ganska mycket styrning exakt vad dom fick göra, m.a.o. ”Luftrummet måste fixas för nya flygplatsen, men ni får inte ändra nått som redan finns”, inte helt olikt Henry Fords: ”Du kan få vilken färg du vill så länge det är svart”.

Trots att många frahågor har ventilerats från många av de som jobbar här verkar den inofficiella lösningen vara att ”det kommer till en början att vara väldigt begränsad trafik”. Det känns ju bra, de (ledningen, utbildnings-instruktörer etc.) känner alltså till att procedurerna är hyfsat ruttna, men det som ska ”rädda oss” är att det kommer att vara begränsad trafik. Vad som händer om det blir mer än ”begränsad trafik”…tja…

Så detta var alltså de bästa procedurerna miljoners med pengar kunde få till…

Oh really!?

Som vanligt får jag avsluta med ”Den som lever får se”, men kryddar det samtidigt med den absolut vanligaste kommentaren från flygledarna här angående nya luftrummet ”It’s an accident waiting to happen”…